Janzon som smakar bättre än Jansson

Första gången jag kom i kontakt med den på smörgåsbordet ganska vanliga rätten Janssons frestelse, var en påsk när jag var typ 9 år och vi hade knytkalas med grannarna på landet. De hade då med sig denna egendomliga rätt, som jag sedan inte såg röken av på årtionden, mer än på jul-, påsk- och midsommarbord när jag hamnade på ett animaliskt sådant. Sedan snubblade jag över ett recept på just Jansson, i samband med att svärföräldrarna (som föredrar svensk husmanskost) skulle komma på besök. Och var tvungen att testa (men glömde en del ingredienser i vanlig ordning). Mannens omdöme: "Vad är det här du har gjort? Vad gott det var! Jasså, är det en variant av Jansson? Det smakar mycket bättre än Jansson, eller jag menar, det smakar som Jansson fast bättre." Så - här är alltså Janzons frästelse som smakar bättre än Janssons frestelse.

JANZON SOM SMAKAR BÄTTRE ÄN JANSSON
ungefär 1 kg potatis
3-4 msk hackade svarta urkärnade oliver
3-4 dl veggogrädde (eller 2 dl veggogrädde + 1-2 dl vatten) - jag använde havre för pysarnas skull
flytande mjölkfritt margarin
salt
vitpeppar
ströbröd

Skala och skär potatisen i smala stavar. Lägg hälften av dem i en smord ugnssäker form. Fördela olivhacket över dem. Lägg resten av potatisen över. Salta och peppra lätt och häll veggogrädden över. Ringla lite mjölkfritt margarin över det hela och strö sedan på ströbrödet. Lite margarin på toppen, och sedan skjuts in i ugnen, 200 grader i ca 50 min eller tills ytan är lite bränd. Servera med något proteinrikt, som kikärtsbiffar (kikärter mixade med sesam- och solrosfrön, mynta, spiskummin, paprikapulver, lite olja), eller som en del på en buffé.