Matallergi

Här tänkte jag samla lite information om födoämnesallergi och överkänslighet mot livsmedel. Jag har själv tyckt att det har varit svårt att hitta samlad information och framför allt svårt att få hjälp av vården när allergierna upptäckts. Trots jättebra BVC-sköterskor. Väntetiderna till specialisterna är jättelånga! Själv har jag haft stor hjälp av en Facebookgrupp som heter "Allergibarn", där föräldrar till barn med svåra allergier delar med sig av sina erfarenheter. Jag är dessutom ganska bra på att själv leta upp och värdera information på Internet - 10 års universitetsstudier gör sitt till, och ta till mig vetenskapliga texter. Men det gäller att läsa med kritiska ögon! Det finns oändligt många självutnämnda experter, vars "råd" kan vara rent av farliga om de följs till punkt och pricka. Jag tycker personligen att Livsmedelsverket har bra sidor om allergier och allergimärkning. Även den information som riktar sig till Livsmedelsföretagare är bra att ta del av - det är vad livsmedelsindustrin baserar sin kunskap på.

Tyvärr går det inte att lägga in länkar till pdf-filer i det bloggverktyg jag använder, så sidan är jättelång! Om du vill läsa vår allergihistoria - scrolla ner till slutet.

FÖDOÄMNESALLERGI (MATALLERGI) och ÖVERKÄNSLIGHET
Födoämnesallergi och överkänslighet kan beskrivas som "ogynnsamma reaktioner mot mat och/eller dryck", och är en vanlig åkomma! I västvärlden räknar man med att 2-5% av den vuxna befolkningen och 6-8% av alla barn är drabbade. Bland barn är komjölk, ägg, fisk, trädnötter och jordnötter de vanligaste allergenerna, bland vuxna skaldjur, frukt och grönsaker.


IgE-medierade allergier syns i blodprov. Här skiljer man på äkta allergi (t.ex. mot ägg, fisk, mjölk) och korsreaktioner (t.ex. stenfrukter vid björkpollenallergi, selleri och brödkryddor vid gråboallergi). Det finns även icke-IgE-allergi, som INTE syns i blodprov, men likväl kan ge mer eller mindre svåra symtom från mage/tarm, hud, centrala nervsystemet m.m. Därutöver finns annan känslighet, som inte räknas som allergier, då immunförsvaret inte är inblandat. Hit räknas t.ex. enzymbrister (laktosintolerans, glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist, "PKU-brister", histaminintolerans m.fl.), celiaki, biogena aminer, känslighet mot bensoesyra, sulfit m.m. Även tomater, citrus, sura äpplen m.m. kan ge reaktioner i form av röda utslag runt munnen, men detta räknas mer som "överkänslighet" och är inte livshotande. Allergi under småbarnsåren kan ofta växa bort, medan de som förvärvas senare i livet, liksom enzymbrister och celiaki, oftast blir permanenta.

Vanliga symptom på allergi och överkänslighet är klåda och svullnad i munhåla och svalg, illamående, kräkningar, magsmärta, blodblandad avföring, förstoppning, diarré, hudbesvär, som nässelutslag och eksem, rinnsnuva, nästäppa, astma, svullna ögon samt psykologiska bekymmer, som ätovilja, koncentrationssvårigheter, humörpåverkan, trötthet. Man kan inte utifrån symptomet avgöra vad man är allergisk emot, utan ett visst allergen, t.ex. mjölk, kan ge något av eller samtliga symptom ovan.

Om allergin är IgE-medierad och alltså syns på blodprov, är det viktigt att ha i minnet att det är ett sannolikhetsprov. Alltså talar inte IgE-värdet om hur starkt man kommer att reagera på ett visst allergen, utan bara hur stor sannolikhet det är ATT man gör det. Man kan ha höga värden och svaga reaktioner, eller låga värden och anafylaxi. Och positivt provsvar (IgE >0.1) behöver inte betyda att man får en reaktion över huvud taget. Man måste alltid se provsvaret i kombination med symptomet.

Egentligen är den förebyggande behandlingen densamma, oavsett om orsaken till symptomen är allergi eller annan känslighet: d.v.s. att undvika det man inte tål. Dock räknas allergi som svårare, då en mycket liten mängd kan ha dödlig utgång för en känslig individ, medan man inte dör knall och fall om man som laktosintolerant får i sig en liten mängd mjölk, eller om någon med celiaki får i sig gluten (dock kan man ändå bli väldigt dålig under lång tid). Om du ammar måste du ta bort allt ditt barn reagerar på ur din egen kost, eftersom allt du äter går över i bröstmjölken.

Att upptäcka allergier är ett väldigt detektivarbete! En mat-symptomdagbok kan vara till hjälp - skriv där upp exakt allt som ätits och druckits, och notera eventuella symtom. Blodprov, pricktest och patchtest kan användas av sjukvården, men märk väl att man kan vara allergisk utan att det syns på prover.

När inget annat hjälper kan man behöva ta till baskost. Det går till som så att man väljer ett fåtal livsmedel som oftast inte ger allergi (t.ex. ris, gurka, blåbär, rapsolja och någon proteinkälla - som vegan hade jag då behövt välja risprotein även om det smakar blä), och enbart äter dessa under en kortare period eller till man/det ammande barnet är symtomfri. Sedan introducerar man ett livsmedel i taget under minst 2 veckor per livsmedel, och noggrant utvärderar om man/barnet får några symptom. Om inte, kan man fortsätta äta det livsmedlet. Om man däremot får symptom avbryter man introduktionen, håller sig till det man senast tålde, och äter det under 2 veckor eller tills symptomfri, innan nästa nya livsmedel introduceras. Vården rekommenderar att man inte laborerar med baskost på egen hand, då det är lätt att drabbas av närings- och energibrist om man äter baskost under längre tid.

Provokation kallas det när man utsätter den allergiska mot något den tidigare visat symptom emot, för att se om allergin finns kvar, har lindrats eller rent av försvunnit. Har man haft allvarliga reaktioner tidigare, görs provokationen ibland på sjukhus, medan det normala annars är att den görs hemma. Om man har IgE-medierad allergi kan man använda provsvar som indikation på när det är "dags" att provocera. Går IgE-värdet upp på ett visst allergen, är det rätt onödigt, medan en nedåtgående trend kan vara ett tecken på att allergin håller på att växa bort. När man provocerar är det liksom vid introduktion av nya livsmedel efter baskost, viktigt att börja med en liten mängd, som successivt ökas om reaktioner uteblir.

Botaniskt släktskap kan användas som vägledning när man är allergisk mot en sak, och funderar på om man tål ett annat livsmedel. Soja, jordnöt, lupin, linser, ärter och bönor är samtliga baljväxter (Fabaceae). Det är inte helt ovanligt att man reagerar mot flera, om man är allergisk mot en. Oftast är det soja och jordnöt man reagerar mot, medan bönor, ärter och linser fungerar. Vete, korn och råg är samtliga närbesläktade gräs (Poaceae). Lite längre ifrån släktskapsmässigt är havre, och ännu längre ifrån är t.ex. durra och hirs. Därför kan man tåla hirs, men vara allergisk mot vete, eller rent av tåla havre, fast man är allergisk mot vete. Dock är risken för kontamination mellan de svenska spannmålen stor, då samma maskiner, lagringsutrymmen och redskap används i odling, skörd och förädling. Glutenfri havre odlas och hanteras dock med specialutrustning, så den är säker för dem som "bara" har celiaki. Bland nötterna är cashew och pistage så lika varandra, att man reagerar mot båda om man är allergisk mot den ena. På samma sätt med valnöt och pekannöt. Stenfrukterna persika, nektarin, aprikos, körsbär och plommon är också vanliga att reagera mot som "grupp". Potatis, tomat, aubergine och paprika tillhör alla nattskattafamiljen (Solanaceae). Kål, blomkål, broccoli, senap, kålrabbi, kålrot, raps och brysselkål är korsblommiga (Brassicaceae) och rabarber och bovete tillhör samma växtfamilj (Polygonaceae). Spenat, mangold, quinoa och amaranth är också exempel på hyfsat närbesläktade nyttoväxter.

Viss ny forskning visar att anafylaktiska reaktioner mot jordnöt kan förebyggas genom tidig introduktion av jordnöt(ssmör eller jordnötsbågar tror jag de testade i en studie) till små barn. Jag har diskuterat en del om detta med vår barnallergiläkare (allergolog). Tanken är att man ska ge precis så lite så att man inte reagerar, under en längre period (typ varje dag) för att lära kroppen att allergenet i fråga inte är farligt. Vid allvarlig allergi görs denna så kallade sensibilisering på sjukhus. Jag tycker personligen att det känns väldigt riskabelt att experimentera med detta hemma på mina allergiska barn. Inget av dem reagerar anafylaktiskt, så vi ger dem livsmedel märkta med "kan innehålla spår av", vilket verkar gå bra. Men att mer medvetet ge dem allergener, har jag inte gjort hittills.

KORT OM LIVSMEDELSLAGSTIFTNING OCH ALLERGENER
Den EU-gemensamma lagstiftningen vad gäller märkning av färdigförpackade livsmedel (EU nr 1169/2011) anger att ingredienser ska deklareras i fallande ordning efter vikt. De 14 allergener som finns utpekade i förordningen, måste framgå tydligt, även om de döljer sig bakom andra benämningar. Som exempel måste vete skrivas ut om det används för tillverkning av den stärkelse som används i en produkt, selleri och sesam måste skrivas ut om det ingår i benämningen "kryddor", och om soja eller ägg är ursprungsråvara för lecitin, ska det anges. Det finns en del undantag, i de fall produkten inte anses utgöra någon risk för reaktioner (men är man tillräckligt känslig, kan man förstås få reaktioner ändå!). Till dessa räknas glukossirap och ättika framställd från vete eller korn inte behöver anges, och E471 m.fl. tillsatser inte behöver märkas särskilt om de framställs från soja.

De 14 allergenerna enligt EU är spannmål som innehåller gluten (vete, korn, havre, råg, spelt etc.), kräftdjur, ägg, fisk, jordnötter, sojabönor, mjölkprodukter inkl. laktos, nötter (mandel, hasselnöt, valnöt, cashewnöt, pistagemandel, paranöt, pecannöt, macadamianöt), selleri, senap, sesamfrö, svaveldioxid och sulfit >10 mg/kg eller 10 mg/l, lupin, blötdjur (snäckor, musslor, bläckfisk). Märk väl att man kan vara allergisk mot långt mycket mer än vad som finns omnämnt på denna lista, och att andra länder har andra listor över vilka allergener som särskilt ska markeras på livsmedelsförpackningar.

Märkningen kan innehålla spår av är frivillig. Det finns inga gränsvärden uppsatta, och det är heller inte reglerat när märkningen får användas. Den riktlinje som branschen har tagit fram säger att märkningen får användas som sista möjlighet när risken för kontaminering (förorening) av allergener på tillverkningslinjen finns, kontaminationen är omöjlig att undvika och den förekommer sporadiskt, kontaminationen är dokumenterad t.ex. genom utslag på rengöringskontroll, testresultat vid analys av produkt eller en säkerställd konsumentreaktion. Märkningen ska alltid ses som en varningssignal, och är man superkänslig mot nötter och jordnötter, ska man nog undvika choklad och chokladprodukter, då dessa visat sig innehålla "spår av" utan att det deklareras. Utrustning som används för framställning av choklad är supersvår att få ren, så är du allergisk, håll dig till choklad märkt "fri från" det du inte tål. 

Märkningen fri från är reglerad i lagstiftningen. Om man märker produkterna med "fri från" ska det anmälas till Livsmedelsverket, och kommunen kontrollerar att tillverkaren håller vad märkningen lovar. Det finns gränsvärden för vad som får märkas som laktosfri eller låglaktos, samt glutenfri och mycket låg glutenhalt.

Ej färdigförpackade livsmedel och mat på restauranger behöver inte märkas. Restauranger ska dock kunna ge information om maten innehåller någon av de 14 utpekade allergenerna, antingen muntligt eller skriftligt. De behöver dock inte ha allergenrutiner för att förhindra att allergener hamnar i annan mat, så risken för kontamination är uppenbar. Reglerna för skolkök och specialkostkök är lyckligtvis skarpare, även om det förstås kan förekomma misstag även här.

Livsmedelslagstiftningen är utformad för att passa "de flesta". Det innebär att man inte tar hänsyn till de allra känsligaste individerna. Vid svår allergi/anafylaxi kan man därför behöva vara mer försiktig och kontakta varje tillverkare för att försäkra sig om att deras produkter är OK. Hantering av det man inte tål i samma anläggning som det man funderar på att köpa, ska alltid ses som ett stort OBS! Och det är oftast bättre att fråga livsmedelsindustrierna vad som tillverkas i samma lokaler, än att fråga om produkten kan innehålla spår av - eftersom industrierna svarar på det som gäller "de flesta". Ingen kemisk analys av allergen är lika känsligt som den känsligaste allergiska individen.

GLUKOS-6-FOSFATDEHYDROGENASBRIST (G6PD-brist)
Lite fördjupad information om G6PD-brist följer här - det finns nämligen ytterst lite skrivet på svenska om detta tillstånd, som är en av de vanligaste enzymbristerna i världen, näst efter laktosintolerans. Jag och två av mina barn har det, och högst sannolikt även min pappa och mina systrar.


Vad är Glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist (G6PD-brist)? Kortfattad mer begriplig beskrivning - G6PD-brist är en ärftlig defekt i ett enzym i röda blodkroppar, som gör att de går sönder (hemolyserar) om cellerna utsätts för oxidativ stress (t.ex. av vissa läkemedel, kemikalier, infektioner typ lunginflammation samt vid intag av bondbönor/åkerbönor/favabönor). Tillståndet är vanligare i områden där malaria förekommer (Sydostasien, Afrika söder om Sahara) samt runt Medelhavet och i Mellanöstern. Män drabbas ofta hårdare än kvinnor då defekten finns på X-kromosomen - kvinnor har två och kan därigenom delvis kompensera för den felaktiga kromosomen (finns dock kvinnor som har TVÅ defekta X-kromosomer, men det är mer ovanligt), medan män bara har en.

Symtom: Vid oxidativ stress - akut hemolytisk anemi (röda blodkroppar går sönder), Hb (blodvärdet) sjunker drastiskt. Symtomen kommer 24-48 timmar efter att man utsatts för det som utlöser reaktionen (t.ex. ätit bondbönor). Vanliga symtom förutom det som syns i blodbilden, är ont i ryggen och nedre delen av magen, feber, huvudvärk, hjärtklappning, andfåddhet, yrsel, rödfärgad urin, gulfärgning av hud och ögonvitor. Hos spädbarn som bär på anlaget syns ofta neonatal ikterus (nyföddhetsgulsot) som inte ger med sig lika snabbt som "vanlig" nyföddhetsgulsot.

Behandling: Förebyggande (d.v.s. undvika sådant som kan utlösa reaktionen), misslyckas man med det, blodtransfusion. Det finns även en variant av defekten där blodkropparna hemolyserar av sig själva men som tur är, är den varianten ovanligare.

Hur många drabbade? I världen ca 400 miljoner människor.

Utlösande faktorer: Läkemedel (t.ex. vissa malariaprofylax, antibiotika, högdos C-vitamin, högdos paracetamol m.m.), kemikalier (t.ex. naftalen, metylenblått), infektioner (t.ex. lunginflammation), Vicia faba-bönor (bondbönor, åkerbönor, favabönor, fababönor och allt som innehåller det; färska bönor värre än torra, rostade värre än kokta, och dessutom finns sortvariationer). Andra bönor går dock bra.

Ärflighet: Män som har defekten sprider till alla sina döttrar, sönerna opåverkade. Kvinnor som har en defekt X-kromosom och en som är OK har 50% risk att sprida till sina barn. Kvinnor med två defekta X-kromosomer sprider till alla sina barn oavsett kön.

Diagnos: blodprov där man mäter aktiviteten i enzymet G6PD. Även screening förekommer. I t.ex. Malaysia screenas alla nyfödda för defekten och de som har den hålls kvar på BB lite längre eftersom de löper ökad risk att få gulsot som behöver ljusbehandlas.

Favism är ett annat namn för tillståndet, men jag har inte riktigt klart för mig om det bara gäller om man får symtom av Vicia faba-bönor som G6PD-bristen kallas det eller inte. Beror på vilken vetenskaplig artikel man läser.

Mer information: www.g6pd.org samt de första 12 ppt-bilderna här: http://www.blf.net/onko/page4/page34/page41/files/Enzymbrister%202009%20Tedgard.pdf  där det bland annat finns en karta över hur många som är drabbade av bristen i olika delar av världen.

VÅR HISTORIA
I min uppväxtfamilj finns allergier - jordnötsallergi (min lillasyster), trädnötallergi (min morbror), och själv har jag av och till varit överkänslig mot t.ex. tomat, och är troligen allergisk mot choklad/kakao. En av mina sysslingar var superallergisk som barn, vilket gjorde att jag tidigt läste på om allergier och intoleranser. Något jag hade nytta av när vi själva fick barn. För ett par år sedan uppdagades att jag har glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist (G6PD-brist); en defekt i röda blodkropparna, som gör att jag får akut hemolys = blodbrist om jag får i mig vissa ämnen (framför allt kemikalier och vissa läkemedel), samt favabönor, åkerbönor och bondbönor. Brisen är vanligare hos etniska grupper i malariaområden, så jag har troligen ärvt det av min kinesisk-malaysiske far.


Pysen har inga allergier såvitt vi vet. Han har däremot G6PD-brist, och tål därmed inte favabönor, åkerbönor och bondbönor. Hade gulsot som bebis och fick sola i några dygn.

Lillprins Bus var som spädbarn täckt från midjan och uppåt av röda, vätskande eksem. Jag experimenterade mycket med kosten för att försöka utröna orsaken, och genom att ta bort en väldig massa saker (framför allt starkt färgade livsmedel som tomat och paprika, kända histaminfrisättare som jordgubbar, vattenmelon, samt äpplen, citrus m.m.), lyckades vi till slut hålla problemen i schack. När han var 6 månader gammal och började äta fast föda, visade det sig att han var allergisk mot soja och andra baljväxter samt trädnötter. När han var 4-5 år hade halten IgE-antikroppar i blodet sjunkit, så vi började försiktigt prova oss fram, och han är nu bara allergisk mot cashew- och pistagenötter (samt pollen). Får han i sig det, svullnar han i halsen, ögonen och näsan rinner, han får nässelutslag över hela kroppen och blir väldigt, väldigt trött.

Prinskorven har liksom storebror G6PD-brist. Hade gulsot som nyfödd och fick sola i några dygn för att bli av med den (det gick segt! Han var nog bortemot två veckor gammal innan vi blev utskrivna från neonatalavdelningen, även om vi hela tiden var hemma). Lite eksem som spädbarn, en del kräkningar, men laborerande med kosten gav ingen tydlig bild av källan till problemen. Liksom med Lillprins Bus fick vi bättre koll när han började med fast föda, och hans allergier tycktes fler än de livsmedel han tålde. När det var som värst fick han reaktioner av samtliga baljväxter (kräkningar), samtliga gluteninnehållande spannmål (d.v.s. vete, råg, havre, korn och alla släktingar till dessa - reagerade med hösnuva deluxe, nässelutslag, svullna ögon), hirs, durra, bovete (ätovilja), stenfrukter, kokos (utslag) och trädnötter samt sesam har vår allergolog avrått från att ge på grund av alla andra allergier. Vid 2½ års ålder börjar vissa allergier ge med sig, och t.ex. kokosolja fungerar att ge. Tack och lov tål han ris, majs, potatis, tapioca, nästan alla frukter, bär, rotfrukter och grönsaker, raps-, oliv-, palm- och solrosolja, pumpa- och solrosfrön, näringsjäst och quinoa. Och ketchup. Det vill han ha på det mesta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar